Månadssammanfattning Feb 2010

Har man överlevt Februari klarar man sig till November. En liten tanke som finns med mig varje år. Men det har ändå inte varit så fasligt dåligt ändå. Blev klar med skolarbetena. Blev fin i håret. Hade en hemskt bra kväll i Uppsala. Läst mycket. Skrivit en del. Vågat några smulor. OS. Tjänat lite pengar m.m. En liten playlist från månaden får ni. Mars blir skitbra. Ska försöka få fart på den fysiska omplaceringen av mig själv, alltså jobb och bostad någonstans. Kanske Göteborg, men jag är fortfarande öppen för förslag.

Stilla

Åldersnojja. Numret överensstämmer inte med känslan. Tråkighet och ospänning, nästan hela tiden. Fruktansvärt ospännande. Jag börjar bli ordentligt rastlös, men gör som vanligt mycket lite åt det. Läser kulturell tantsnusk och knapprar på den nyinköpta skrivmaskinen. Försöker vara bättre, försöker. Någonstans, på något plan, någon nivå, måste jag ju röra mig framåt. Inte vara stillastående. Ändrar mig och ändrar mig igen. Vet mycket lite.

Tröttna

Jag tröttnade. Bara sådär.

Angående kakan

Man kan inte både ha kakan och äta den. Välkänt ordspråk. Mycket logiskt. Rent bokstavligt, reellt, skulle jag välja att äta kakan, alltså den faktiska kakan. Detta händer oftast i verkligheten. (Jag äter dessutom ofta kakan för att INTE ha den, men det är en annan historia). Men det verkar vara en helt annan femma när det kommer till den bildliga tolkningen. Då sparar jag hellre kakan. Fantasikakan alltså (som nu nödvändigtvis inte behöver vara en kaka). Jag är rädd för att alla förhoppningar angående kakan inte kommer infrias om jag skulle äta den. Man vet vad man har när man faktiskt har kakan, men det kan vara en helt annan sak att äta den. Den kanske är jätteäcklig! Fast den skulle verkligen kunna vara jättegod också. Alltså sådär värt god! Att det var värt att äta den, en njutning överlägsen själva fantasin om kakan. Men det vet man ju som sagt inte. Det är ju där själva problematiken ligger. Och vilken problematik sen!

trivselregler

I mitt huvud snurrar hundratals planer/dagdrömmar. De gör sig så bra därinne och jag blir alldeles snurrig när jag försöker reda ut dem. Jag behöver en knuff. I vilken riktning som helst. Jag skulle kunna göra vadsomhelst, vara varsomhelst. Egentligen. Livet går inte att planera, livet bara blir. Det behövs så lite för att trivas, för att det skulle kunna bli bra. Gatljus. En kuperad skogsstig. Ett fik med hyfsat gott kaffe. Ett bibliotek. En second-hand affär. Leende människor. En bussstation. En tågstation. Någonstans att handla bläckpatroner, naturgodis, kassettband, limstift, anteckningsböcker, te och färsk frukt. Utsikt över hustak. En stabil internetuppkoppling. Mer än så behövs egentligen inte. Men var? Hur?

allmänt ospännande

Äntligen klar med det som låg och spökade från förra terminen. Gick sådär, men nu är det klart. Och får tydligen högsta betyg ändå. Pinsamt! Pinsamt att jag blir nervös och gnäller och ylar och sen ändå får mvg. Men det finns inte i min värld att faktiskt vara bra, duga. Dumt! Nu är det bara framåtblickande som gäller! Var och vad osv.
Dricker hallon&tranbärs-detox. Ganska kul, att fokusera på drickandet, har ändå inget bättre för mig. Får se om magen slutar vara en tjock å tung knysta.
Saknar min kamera, saknar sällskap. Kom hit och berätta hemligheter, prata sanningar och dricka te. Promenad? Ligga stilla stilla och bara andas? Titta på OS! Ja herregud OS börjar ju! Får titta på OS ensam då, och dricka detox, gå på aerobics (jag har köpt nya träningskläder som ANDAS!), läsa lite, skriva lite... Aah, det blir nog en ganska ospännande helg det här.

Axe Cop

Skrattat åt idag: http://axecop.com/

Sista inlämningsdagen

skriva, skriva, EXTREM prestationsångest, det blir INGE bra det här! mensvärk, skriva, läsa, skriva, skrika, JÄVLA T.S Elliot! hetsa, springa runt i jag vet inte vad jag ska ta vägen känslan, trycka in en näve smågodis i munnen, skriva, huvudvärk, DUMMA Tranströmer! orden fastnar mellan strupehjärtafingertopp! GRYM prestationsångest, varför väntade jag till sista dan? vill gömma mig, vill gråta, vill sova, sen sen! skriva mer, hur bra är bra? är detta bra? NEJ, dö dö dö!

lite kort om magen

Magen är mycket egendomlig. I magen materialiseras känslor, men också rent fysiska företeelser. Det egendomliga är att mycket kan kännas exakt likadant där inne. Att ha druckit 2 koppar kaffe på fastande mage och att gilla någon som man inte vet gillar en tillbaka, känns till exempel likadant. Ganska opraktiskt ibland. Är det så här i alla magar eller bara i min?
Idag är magen synnerligen full. Prestationsångest, nervositet och förhoppningar trängs med något litet elakt magvirus. Känner mig som en sån där leksak med tung underkropp som inte går att välta. Fast jag redan är vält och orkar inte resa mig upp.

osv

Sparar dagar som fredagen i bröstfickan. En mycket fin och bra dag. Precis som utlovat. Precis som jag lovade.
Kommer inte ifrån hur mycket jag gillar den här vintern. Den är så vacker och jag älskar när den nyper mig i kinderna men låter mina fötter förbli torra.
En massa stora saker i magen just nu, mer om det sen. sedan. senare. kanske...
Får se. Skulle kunna skriva en bok om magen, om allt som någonsin bott där. Magboken. Eller? Kanske en helkroppsbok? För i lungor, hjärta, höft, axlar, strupe, fingertoppar, knän, handleder har det också bott en massa, minst lika viktiga. Jag ber att få återkomma.
Idag lär det bli en massa praktiskt retorik, har varit hemskt hemskt duktig på att skjuta upp det.

050210

Idag blir en bra dag. Jag ska klippa mig, äta semlor och ha sydag med mamma. Ikväll blir det dans.

Magasingatan

Världen tycks bli allt mindre och mindre för var dag i den här staden

synfel, långa bad och rädsla

Utskicken är klara och som brukligt är har den yttersta huden på fingertopparna skavts bort. Små små rivsår på händer och handleder, men de läker snart. Jag smörjer in mig med handkräm som ska lukta aloe vera men som doftar svagt av någon slags lakrits man fick i sin lördagspåse som liten. Jag tyckte inte speciellt bra om dem. Lönen som jag tänkt spara blir så illa tvungen att gå till nya glasögonglas, om det nu är det som är problemet. Illamåendet, huvudvärken, ögonen som alltid tycks vara tunga nu för tiden, bara sådär plötsligt. Och jag vet inte om världen är suddig eller om det bara är jag som inbillar mig. Att inte kunna lita riktigt på sig själv.

Långa varma bad är fruktansvärt överskattade. De gör det bara svårt att andas. Den kalla duschen efteråt däremot. Som att få somna.

Jag måste träna på läskiga saker. Att sitta kvar i ett tyst rum med någon man är jätterädd för till exempel. Det är nyttigt. Egentligen inget farligt alls men det skriker inuti, konstigt att ingen hör? Men det går bra. Man dör inte. Men det är så mycket annat jag inte vågar. Att le och berätta och vara sådär som jag skulle kunna vara. Jag är så otroligt feg! Hade det varit film eller bok hade det varit lite småcharmigt och kanske lite vackert. Man fick se/läsa om små omärkbara förändringar. Vackert världsomvälvande. Karaktären drivs framåt. Allt blir bättre, eller åtminstone tankeväckande. Men nu är det verklighet och då är det bara dumt och skittöntigt!