2 måndagsfoton

Längt

Nu är biljetter bokade till en helkväll i Stockholm. Den 11:e mars ska jag och Andrea först se Klungan med deras teaterföreställning "Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter" och sedan det australienska bandet Cut Copy.
Lär bli asgryyymt!

Fredagskvällen med fröknarna Hellman

Igår var jag alltså i Uppsala på middag hos min vän fröken Hellman tillsammans med min andra vän fröken Hellman. Tre rätters och en massa s.k "tjejsnack". Mycket trevligt. Mindre trevligt var bussen hem som stank spya. Kumo sov som en stock och verkade inte lida av det. Idag ska vi bara slappa. Kanske träna in high five med klicker, tycker jag låter som en lagom lördagsaktivitet.

"Det ser PRECIS ut som en liten räv"...

...eller en chiuahua (!) tydligen... (okej jag är inte heller bäst på hundraser men jag håller åtminstone käften istället för att blotta min okunskap... men det är tydligen bara jag. Och får man höra "det ser ut som en liten räv" ungefär 5-6 gånger om dagen så är det ganska snabbt inte så roligt längre...) Det är en shiba!

Januaripromenad

Idag är det strålande vinterväder och jag och Kumo gav oss ut på "långpromenad". Kumo med sin nya sele med långlinan på eftersom han verkar ha insett att jag inte är det roligaste som finns här i världen. Jag med min nystickade löskrage. Jag gömde lite korvbitar i barken på ett träd och det är så roligt att se hur han använder nosen för att leta reda på dem. Superbra aktivitet! Resten av dagen ska vi nog ta det lugnt. Plugga lite kanske. Imorgon ska vi åka tåg för första gången tillsammans och hälsa på i Uppsala. Det blir nog kul!

Den goda tvillingen

Jag drömde om någon som såg ut precis som du. Men till skillnad från dig sa han saker som inte skar, han stannade kvar, han tog emot och gav tillbaka. Han såg ut precis som du, men det var inte du. Som om han var din goda tvilling. Han var en god man, men drömmen var ändå obehaglig, för han såg ju ut precis som du...

2010 i mobilen

Nu har det i och för sig snart gått 4 veckor in på det nya året, men jag tänkte visa ett par mobilbilder från förra året, som en liten sammanfattning vad som egentligen hände. Hepp hepp:

Gnistrande vinter i början av året

Ibland var jag 50-tals chick,

Ibland mer 80-tal

Mycket mys med Smulan blev det när jag bodde hos pappa

Som här framför OS

En del secondhand-shopping blev det under året. Ville verkligen ha de där vaserna till vänster, men de var så dyra!

Rummet hos pappa

Äta fin frukt i fin tallrik

Detoxfrukost

jobb på trinity

jobb hos fru fin

Vinter/vårpromenad med solbrillor å luggtofs

Ett par böcker har man läst under året

Fick låna syrrans dator efter att min kraschat

en del tv-serier har det också blivit

Häng i Härliga Hälsingland behövs emellanåt

Det blev äntligen vår och jag köpte ett nytt läppstift. Bewitching coral

Häng i Uppsala emellanåt med denna tjejen...

...och den hära sötnosen

Tristressen hos pappa,

Och sen äntligen flytt till nya lägenheten

Det blev sommar. Rätt mycket häng vid finntorpsbrottet.

Drack lite sånt här

Var på Arvikafestivalen och såg bl.a Simian mobile disco.

Sen blev det höst. Jag pluggade, eller inte...

Jag stickade en löskrage

Den här lilla myskillen flyttade äntligen in

Och det blev monstervinter igen.

Kumo aka Gnällapan

Lillplutt bara växer och växer. Just nu går han under smeknamnet Gnällapan, för det är just det han är. Så fort han inte gillar läget så blir det ett himla pipande och det är svårt att veta vad han egentligen vill. Vill han gå ut och kissa fast det bara var en kvart sen vi var ute? Vill han att jag ska ta upp han så att han kan bita sönder min hand? Har han tråkigt? Är han trött? Är han hungrig? Förut skällde han rätt mycket, men nu har han alltså börjat gnälla istället, antagligen för att jag reagerar lite mer positivt på det, men det kan vara nog så irriterande såna här dagar då man har mensvärk och helst av allt bara skulle vilja sova bort hela dagen. Tror att jag har skämt bort honom lite med att han alltid får komma upp och gosa när han vill, men det är ju så mysigt när han vill komma och ligga nära. Men det måste nog bli mer på "mina" villkor så att han lär sig att han inte behöver ha min närhet för att slappna av. För någon liten gnällapa vill jag ju inte ha (även om han är en väldigt söt gnällapa)!

Pluggpeppen

Det känns bra. Inte alls lika deppigt som här om dan när jag tyckte mig helt sakna ambitioner. Har satt mig in litegrann i hur jag ska lägga upp pluggandet. Självklart blev det en massa krångel med ansökan så de första 10 veckorna av terminen kommer jag inte riktigt att läsa på heltid. Får bli så att jag får ta igen det den andra hälften av terminen. Det löser sig på nå vis. Just nu så läser jag i alla fall Bild och Historia B och det känns bra mycket mer inspirerande än jag trott. Bara jag lyckas hålla tempo och slutar skjuta upp allt i absurdum så ska det inte vara några problem, men det är ju med tidigare erfarenheter i backspegeln tyvärr lättare sagt än gjort. Skaffa hund var i alla fall ett mycket smart val! Man kan ju inte kan ligga och halvsova hela dagarna utan blir så illa tvungen att gå ut i friska luften med jämna mellanrum, vilket faktiskt gör under för min koncentrationsförmåga. Min sista komvuxtermin kanske faktiskt kan bli ganska bra.

"Det ser ut som en liten räääv!"

Djur som jag får höra att Kumo ser ut som:

Räv
Björn
Varg
Lejonunge
Dingo
Husky
Akita
Finnspets

Själv tycker jag att han ser precis ut som en shibavalp, men det kanske bara är jag...

Breaker, Breaker

Bästa starten på dagen är att lyssna på peter, björn & johns nya singel och få veta att de släpper nytt album i vår.

Sommar 09

En hemlighet

Jag måste erkänna. Jag är en slacker. En av värsta sort. Jag har inga ambitioner, i alla fall inga riktiga såna där "jag vill jobba med det där å göra det där". Jag vill bara trivas. Och jag trivs utomordentligt med att göra ingenting. Sova länge, strosa runt, lyssna på musik, spela tv-spel, skriva poesi, fika med vänner där orden inte behöver gömmas eller lindas in. Jag blir inte stressad eller rastlös av att inte ha sysselsättning, jag kan ha semester hur länge som helst. Aldrig något driv. En känsla av ovilja att prestera, göra något som andra kan bedöma. Trots detta klarar jag det faktiskt och folk verkar tycka att jag är en ovanligt ambitiös ung kvinna, och ibland slår deras blick tillbaka på mig och landar. Men inte mer än en timme eller så. Men måste man vilja och drivas? Jag får bara ont i magen när jag läser och hör om människor som bara gör saker, som om de vore bättre än jag. Men jag vet att det inte är så. Inte egentligen. Jag vet! Det är just det där med alla andra också... de vet inte. Imorgon börjar skolan igen, och jag försöker slå bort tankarna på ostruktur och odisciplin. Det lär ju knappast ha blivit bättre tills imorgon, men att känna sig nedslagen kan ju inte vara nyttigt. Inte när man inte ens har börjat. Och sen då? Efteråt, hur blir det då? Då allt är öppet och outforskat och ribban höjs ytterligare. Hur blir det med allt då? Livet...

Torsdagskänslan

Idag känns det lite såhär, fast det inte är sommar...

prokrastinering hej å hå!

Efter ett fruktansvärt uppskjutande har jag äntligen börjat på min psykologiuppgift som jag är efter med och som vanligt upptäckte jag att det inte alls var så jobbigt eller svårt som jag byggt upp det till i min hjärna. Absolut inte värt att ha ångest över, absolut inte värt att komma på ond fot med läraren, absolut inte värt att behöva krångla ännu mer med csn än nödvändigt p.g.a försenat betyg! Snart orkar jag inte med mig själv! Och hur ska det gå den här terminen då jag bara ska läsa på distans? Då är det ju ännu lättare att skjuta upp! Aaah! Ge mig disciplin!

Blivande champion?

Nu har vi anmält oss till vår första utställning. Den 20:e februari i Örebro. Där får vi förhoppningsvis träffa uppfödaren Helena med Kumos syster Maja. Ska bli jättekul, men lite läskigt också. Nu är det bara att börja träna, men det ska nog inte bli några problem. Titta bara så fint han kan ställa upp sig! Med fängelset i bakgrunden å allt...

Varför inte?

Jag vet inte var det kommer ifrån, vem jag kan ha tagit det ifrån, men plötsligt märkte jag att jag har börjat säga "Jaaa, varför inte?" väldigt ofta. Bara som en replik. Som ett ganska onödigt inlägg i en diskussion. Ett slags verbalt hummande. Och att jag lägger huvudet på sned, vänder bort blicken lite och tar ett fastare tag om vattenglaset eller tekoppen eller vad det nu må vara. Ler, kanske obemärkt?

Det är alltså den jag är nu.

Lite valp, lite jobb, lite plugg

Den här veckan har jag jobbat en del och Kumo har fått följa med. Vi var båda måttligt roade av det, men nu är det klart för den här gången. Det är väldigt mycket som ingår i det här med att uppfostra en valp. Miljöträning, passivitetsträning, socialträning, hantering mm mm. Mycket blir det, men det är också väldigt mysigt att ha någon att ta en tupplur med mitt på dagen. Å vad jag älskar tupplurar!

Väntar på besked om jag i huvud taget ska plugga den här terminen eller inte. Har ännu inte fått något antagningsbesked och jag hade tänkt börja nästa måndag. Kan säga som så att med de erfarenheter jag har av komvux skulle jag alla gånger välja att läsa kommunalt istället för hos de här privata anordnarna som inte verkar veta vad de håller på med. Men när det kommunala lägger ner så har man ju inte så mycket val. Snart är jag klar med skiten i alla fall!

The Barchester Chronicles

Årets första dag har till största delen spenderats framför tvn. Jag och min goda vän Andrea tittade på den 6 timmar långa serien The Barchester Chronicles från 1982 där Alan Rickman (som vi båda två har kåtslag på) spelar prästen Obadiah Slope. Vi sov i princip de första två avsnitten där Alan inte var med, och den var ganska seg på sina ställen, men annars rätt mysig. Annars har jag klämt i mig en bakispizza utan att vara bakis, alla vet väl att det nya året med den nya nyttiga dieten egentligen börjar den 2:a januari. Så det så!