Om jag bara finge vara din hund...

Att ha varit hundledig ett par veckor har varit konstigt. Lite skönt, ja det ska erkännas också, för jag har kunnat fokusera mer på skolan och det har jag behövt. Men sen på kvällarna när man krupit ner i sängen, då har det känts så väldigt tomt att inte ha någon att plocka upp och ligga och klappa lite på innan man somnar. Jag har också ställts mot en del av de känslor som gjorde att jag skaffade hund. Självfixeringen bland annat. Den plågsamma självfixeringen! Att få vara lite ledig och kunna fokusera på något extra viktigt någon vecka är som sagt skönt, men den där gamla tråkkänslan har börjat smyga sig på lite de senaste dagarna. Och jag har kommit fram till att jag nog är en bättre människa med hund än utan, och det gör mig så glad! För även om hund och folkhögskola inte är det absolut optimala, och de senaste två månaderna har varit lite sisådär roliga ur hundägarsynpunkt, så känns det bra att få en sån bekräftelse.

Osömn

Jag vet inte om det är för att vi har så väldigt mycket att göra här å nu eller för att Kumo inte är här och håller ställningarna, men det är lite svårt att sova. Skönt att det snart är lov och jag får tillbaka min lilla plutthund igen. På fredag beger jag mig hem mot Sala. Jag ser fram emot att träffa alla och så, men samtidigt så är jag lite rädd också. Att jag ska fatta ett beslut jag inte står för bara för att jag är hemma på lov. Jag har liksom bestämt mig nu tycker jag. Att jag trillar tillbaka hit efter lovet och att Kumo följer med. Matte får bli bättre på att strukturera och planera sin tid helt enkelt. Men innan jag får gå på lov ska en skoluppgift hinnas göra klar och en studieresa ska göras.

Söndagsangst

Beslutsångest verkar vara the name of the game just nu. Hurvida jag blir kvar här på Grimman eller inte. Jag försöker skriva listor, gå på magkänslan, tänka mig ur det. Men jag vet tammefan inte hur det blir alltså...

Vilde

Kumo 1 år

  

 

 

 

Idag var det ett år sen min lilla bebis föddes. Tänk så mycket mitt liv ändrats sen han kom in i det, å så mycket roligt vi haft. Enligt rapporter så mår födelsedagsbarnet bra hemma i Sala och jag hoppas att han får något lite extra gottigt utav Stormatte för att fira. Här i Grimman känns det bra att kunna fokusera på plugget, men visst saknas det. Kopiöst! Men han har det bra! Så grattis lilla plutt på din ettårsdag!

Danmark

Nu är jag tillbaka på Grimman efter 3 dagars studieresa i Danmark. Mycket intryck och inspiration har det blivit. Igårkväll när man kom hem så var man helt slut! Men kul har det varit! Lite axplock:

Klee & Cobra på Louisiana

Utforskar släktskapet mellan den schweiziske konstnären Paul Klee och konstnärsgruppen Cobra. Bådas konst fascineras och inspireras av barnets sätt att uttrycka sig. Utställningen är sammansatt i fem grundteman; barnet, akrobaten, djuret, kriget och masken. Många verk är färgsprakande och det finns en lekfull respektlöshet för materialet och dess sammansättning. Jag gillar det enkla och direkta uttrycket och finner tematiken intressant. När jag gått igenom utställningen ville jag bara hem och börja måla en massa med färg och leka med olika material så jag blev absolut inspirerad! 

Även Louisianas utställning Living, var mycket intressant.






Det Kongelige teater - Virtuose trin

Första gången ever som jag var på ballett, och vilken upplevelse! Virtuose trin är uppdelat i tre delar och visar mer på balettens historia och sätt än en berättande historia. Min favorit var den sista delen Etudes med sina vad jag antar "klassiska" positioner och steg. Den kvinnliga solisten Jaime Crandall var helt fantastiskt!

Olafur Eliassons Your Blind Passenger på Arken

Your Blind Passenger är en lång tunnel som är fylld med en tätt dimma. Man ser bara 1,5 meter och det är lite läskigt. Medan man går i tunneln ändras färgen på dimman och ibland tycker man att man anar mönster och skuggor omkring sig. Tunneln är en installation på temat utopi och är tänkt att placera en i en ovan situation och konfrontera en med det "nu" som man kastas in i. Det var som sagt lite läskigt, men en väldigt häftig känsla infann sig när man gick där. På museet kunde man även se en dokumentär med Olafur om hans Vattenfalls-projekt i New York. Mycket välgjord och intressant!

Annat vi gjorde i Danmark var att besöka en ekoby, bli runtvisade på designskolan, såg Prins Calle-P på konstindustrimuseet, handla second-hand och strosa omkring på Köpenhamns gator.

Ett tungt beslut

Det krockar! Det hinns inte med allt! Om jag är några timmar extra i verkstaden så går det obönhörligen ut över Lillplutt. Det gnager och värker. Jag VILL hänga med min hund och ge honom den aktivering han behöver och jag VILL ta vara på tiden och vara i verkstäderna så mycket som möjligt. Jag VILL dessutom ha tid för träning i gymmet och att vara social. Men det går inte att göra allt det där så det blir tillfredsställande. Det blir allt lite halvdant istället. Jag försöker strukturera, planera, men det ligger inte riktigt för mig. Jag har ständigt dåligt samvete, vad jag än gör. Det känns inte hållbart... inte som det är nu.

Imorgon kommer mamma och hämtar Lillplutt, jag ska på klassresa till Danmark i tre dagar och planen var att han skulle bo på pensionat, men det sket sig. Vi har bestämt att han får bli kvar där tills jag åker hem på höstlov, lite på prov.
Om det kanske skulle funka.
Att han bor där.
Tills läsåret är slut.

Det känns väldigt tråkigt, trist, att det inte går att kombinera två saker man älskar. Men huvudsaken är trots allt att min lilla plutt har det bra och får den omtanke och tid han förtjänar.

dagens instagram

Staden vid världens ände

Välkommen till Apocalyptica. Den sista spillran av mänskligheten år 2222. Människorna är sedan länge utdöda från kärnvapenkrig, pandemier, utomjordingar, what ever! Det var hur som oundvikligt! Kackerlackorna frodas dock och har muterats/evolverats till 100 gånger sin ursprungliga storlek.

 

En skoluppgift att göra en stad på temat "staden vid världens ände". 

En meter bräda, endast bandsågat och på ytan 30x25cm. Vitmålat

Å så var det oktober

Det tar lite emot att blogga när jag inte kan lägga upp nå bilder, eftersom jag inte tar några, eftersom min kamera måste rengöras omgående! Men desto mer blir det fotat analogt eftersom jag har en kurs i analogt foto som tillval på fredagseftermiddagarna. Jag har velat lära mig mörkrumsteknik hur länge som helst, och det är så himla kul att äntligen få göra det nu. Min första film blev dessvärre ljusskadad och med endast 4 av 36 bilder som var någorlunda urskiljningsbara, däribland denna bild på några av mina klasskamrater. Med film nr 2 gick det bättre i framkallningen och bilderna från smedjan i inlägget före kommer från den. Ska försöka hinna med att gå ner nått i nästa vecka och kopiera fler bilder från den rullen. Men det var ju det där med att ha tid ja... Det är saker att göra hela tiden! Det är ovant för en slacker som mig, men det är ju roliga, pyssliga saker så det känns ändå inte särskilt jobbigt. Förra måndagen var det deadline på första uppgiften och nu i helgen har jag färdigställt en annan uppgift så lite kan man lägga bakom sig nu. Kommande vecka blir det antagligen lite mer tid i smedjan, och sen så ska jag försöka att hinna med att börja blocktrycka lite.