Backseat

Kan inte sluta digga den här låten.

svordom-svordom-dator-svordom

Datorn säger "Nejnejnej, vill inte vara med!", helt plötsligt och oförberett. Ilska, ledsenhet och panik. Hemtentan som ska in om 12 dagar ligger ju där. Jag vill och framför allt KAN inte göra om hela den. Plus allt allt annat. Bara att den går sönder igen för miljonte gången gör att jag vill skrikstampslåsönder hela världen. Måste gå att fixa på något litet sätt? Hoppas hoppas...
Lillasyster lånar som tur ut sin dator till mig under helgen så att jag överlever de 10 000 utskicken som ska göras. Ett antal miniserier har lånats ut av mor. Annars försöker jag peppa upp mig med januari-playlisten och choklad.

17

Det kryllar av en massa balla 17-åringar och jag önskar att jag också varit sån. Va sån. Men det funkar inte så. Mest av allt är jag rädd, men vet inte för vad. Människor går på krogen och trängs och skrattar, mina höftleder bänds utåt. Likaså axlarna, handlederna. Och jag vill måla, men får inte plats, har glömt bort. Ser italiensk film på bio och trivs med anonymiteten. Jag har fått nya skor och tiden går, går, går. Minnen fladdrar förbi, som en välbekant FILM man inte minns slutet på.

Om en kärlek

Jag drömde att du bodde i ett underjordiskt akvarium. Du tog mig dit och höll min hand. Jag fick trycka mig tätt tätt intill dig för att hålla värmen.
Du sa att jag var vacker. Vi åt pasta.

Planen?

Jag tänkte. Att vi kanske. Kunde bli...
Kunde bli kära i varandra?

Vanity, cruel vanity

Va och blev sminkad idag på mammas jobb och när jag kom hem tog jag fram kameran och tänkte dokumentera resultatet. Och när jag står där och posar som bäst för mig själv så åker kameran i golvet. Plastflisor lossnade ifrån objektivet och går inte att gänga fast i huset. SUUUCK! Men jag har haft tankar på att skaffa ett nytt objektiv sen förra gången det drattade i golvet och autofokusen började krångla. Frågan är bara hur det ska gå till när jag i princip är luspank. Födelsedag om cirka en månad...*host host*

Somrig ostsås?

Äntligen är Anders och Måns tillbaka! Ikväll 21:30 sitter jag som ett litet ljus framför tv:n.
Annat på G idag är ögonbrynsfix, lampfotsspaning och simning. Alla tiders det!

fynd

En bunt biblioteksböcker för 25kr (däribland 3 pjäser av Pär Lagerkvist (hå-hå-hå!))
och en 80-tals klänning på second hand, också den 25kr. Tycker allt att någon kan ta och bjuda på ett retro buisnessparty snart...

Bored To Death

Busy doing nothing

Det här med lov på obestämbar tid fungerar riktigt bra. Jag är mycket medveten om att det kanske inte är särskilt hållbart i längden, men jag känner mig underligt nog inte alls så stressad som jag skulle kunna göra över det faktum att jag lär "rycka upp" mig och komma på något smart och bra om framtiden. Det känns utomordentligt att traska runt och göra inget särskilt. Spela tevespel, rota i pappas gömmor, fota snötyngda träd, tvätta lite, diska lite, kasta ner några ord i anteckningsboken, köpa utgallrade biblioteksböcker, klappa katten, dricka te, läsa lokaltidningen osv osv. Jag har inga problem att fylla mina dagar. Jag är inte rädd för att bli kvar eftersom jag vet att jag inte kommer bli det. Allt har sin tid som det så klyschigt heter. Aja, jag avvaktar i alla fall när det gäller min superbraiga 2010 plan. Det blir som det blir.

01:23

Jag lyssnar på Ane Brun och väntar på att den icke sjukdomsbaserade sömnen ska anlända.
En utav näsans viktigaste funktioner fattas mig. Rummets element är ömsom kyligt ömsom hett, jag får inte till det...
Jag längtar ut till vinternatten men vågar inte.
Dricker mitt honungste och fantiserar om hur det skulle va att kunna ta ett riktigt djupt andetag.

Working Girl

Jag älskade den filmen när jag var liten. Jag vet inte riktigt varför. Kanske var det frisyrerna och kläderna. Kanske var det soundtracket. Kanske var det New York. Kanske var det Harrison Ford. Kanske var det för att jag tyckte huvudpersonen påminde om min mamma. När jag ser den än idag får jag av någon anledning fortfarande gåshud.