Stilla

Åldersnojja. Numret överensstämmer inte med känslan. Tråkighet och ospänning, nästan hela tiden. Fruktansvärt ospännande. Jag börjar bli ordentligt rastlös, men gör som vanligt mycket lite åt det. Läser kulturell tantsnusk och knapprar på den nyinköpta skrivmaskinen. Försöker vara bättre, försöker. Någonstans, på något plan, någon nivå, måste jag ju röra mig framåt. Inte vara stillastående. Ändrar mig och ändrar mig igen. Vet mycket lite.