En hemlighet

Jag måste erkänna. Jag är en slacker. En av värsta sort. Jag har inga ambitioner, i alla fall inga riktiga såna där "jag vill jobba med det där å göra det där". Jag vill bara trivas. Och jag trivs utomordentligt med att göra ingenting. Sova länge, strosa runt, lyssna på musik, spela tv-spel, skriva poesi, fika med vänner där orden inte behöver gömmas eller lindas in. Jag blir inte stressad eller rastlös av att inte ha sysselsättning, jag kan ha semester hur länge som helst. Aldrig något driv. En känsla av ovilja att prestera, göra något som andra kan bedöma. Trots detta klarar jag det faktiskt och folk verkar tycka att jag är en ovanligt ambitiös ung kvinna, och ibland slår deras blick tillbaka på mig och landar. Men inte mer än en timme eller så. Men måste man vilja och drivas? Jag får bara ont i magen när jag läser och hör om människor som bara gör saker, som om de vore bättre än jag. Men jag vet att det inte är så. Inte egentligen. Jag vet! Det är just det där med alla andra också... de vet inte. Imorgon börjar skolan igen, och jag försöker slå bort tankarna på ostruktur och odisciplin. Det lär ju knappast ha blivit bättre tills imorgon, men att känna sig nedslagen kan ju inte vara nyttigt. Inte när man inte ens har börjat. Och sen då? Efteråt, hur blir det då? Då allt är öppet och outforskat och ribban höjs ytterligare. Hur blir det med allt då? Livet...