Jag vet inte var det kommer ifrån, vem jag kan ha tagit det ifrån, men plötsligt märkte jag att jag har börjat säga "Jaaa, varför inte?" väldigt ofta. Bara som en replik. Som ett ganska onödigt inlägg i en diskussion. Ett slags verbalt hummande. Och att jag lägger huvudet på sned, vänder bort blicken lite och tar ett fastare tag om vattenglaset eller tekoppen eller vad det nu må vara. Ler, kanske obemärkt?
Det är alltså den jag är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar