Gnällapan

Jag är trött, fryssen och har träningsvärk. Jag har massa saker som jag MÅSTE göra och jag hatar ordet måste! Hela diskhon är full med disk och kylskåpet är nästan tomt. Jag har fått ringa till CSN igen och krångla för att de tydligen inte fattar att jag går på 2 skolor fast jag har förklarat det för dem med både ord och blanketter. Men det är ju i alla fall fint väder...

En actionfylld dröm

Jag drömmer att jag är Mark Wahlberg. Jag kör en supersnabb bil och har min skitsnygga flickvän bredvid mig på vägen som man kör till Broddbo (byn där jag växte upp). När vi kommit till Skatslätten blir vi stoppade av min nemesis. Han säger att han ska spränga hela skiten. Stor explosion på vägen, jag måste pressa gasen i botten på min supersnabba bil. Nemesisen följer efter mig i sin pimpade Volvo. Det blir biljakt. Bilarna ligger jämsides och jättejättenära. Vi tar fram våra pistoler, min flickvän skriker. Jag lyckas fastna med min hand i hans bildörr. Det känns som min handled ska brytas av, men jag lyckas skjuta honom. Vid ögonbrynet. Min flickvän får blod över hela sig. Sen åker jag runt i min bil utan min flickvän. Kör som en galning. Blir stoppad av ett par killar med k-pistar. De ska ta mig till deras ledare. Han befinner sig på ett vandrarhem med en jättestor pannkaksbuffé. Jag har tydligen försökt blåsa dem på pengar och stämningen är tryckt. Jag är nervös över att de ska skjuta mig vilken sekund som helst, men är samtidigt väldigt sugen på pannkakorna. Ledaren säger att vi kan göra en deal om jag lyckas skaffa fram deras pengar, vi kan diskutera det samtidigt som jag tar för mig av pannkaksbuffén. Jag går runt runt, men hittar inte den toppingen som jag vill ha, och när jag försöker ta för mig av alla gottheter märker jag att jag tagit en för liten tallrik. Ledaren vill börja förhandlingarna, men jag är mer fokuserad på att försöka få pannkakorna att fastna på gaffeln. Om jag/Mark lyckades med att inte bli skjuten och någonsin fick äta pannkakor, förtäljer inte denna dröm eftersom jag vaknade där.

Mera vanliga vardagliga problem och andra lite mer samhällsomfattande.

Efter att det första illamåendet och magontet som gårdagens valresultat innebar lagt sig, känns det nu bättre. Kanske kan det till och med vändas till något positivt? Massor av människor reagerar nu när vi fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen och kanske fler fattar att man faktiskt måste engagera sig och ta ställning. Vi i superlagoma Sverige kan behöva nått att kämpa för. Lite action och engagemang tametusan! Sen är jag inte superpepp på fortsatt blått styre, men det är väl tydligen bara att stå ut och fortsätta så gott man kan. Känns dock bra att MP fick så pass mycket röster, även om fler borde rösta grönt. Hejja hejja!

Har fortfarande inte hittat vardagsrytmen. Funderar på att skriva ett sånt där jätteoskönt ospontant schema som jag måste följa, till att börja med. Så att jag får något gjort istället för att spela tv-spel och titta på bilder av jättesöta hundvalpar hela dagarna, vilket i och för sig känns givande och kul, men inte särskilt produktivt. Så så får det nog bli!

Annars är jag lite mer förväntansfull än vanligt these days. Kanske kanske att hundplanerna kommer ta ett stort hopp framåt snart snart. Jag hoppas!

vardagens små problem

En av mina visdomständer har börjat ge sig till känna igen. Och det med råge! Den gör det med ungefär 3-4 månaders mellanrum och jag hinner alltid glömma bort hur förjävligt det känns. Hur bortskämd är man egentligen inte med att vara krämplös? Livskvalitén förtas liksom lite så fort man är täppt i näsan, har mensvärk, tandvärk. Herregud vilka i-landsproblem jag har!

Jag försöker hitta vardagsrytm. Varför är det så svårt? Alla helt vanliga komponenter som utan problem kan få plats i mitt liv. Ändå så vill det inte riktigt ge med sig. Men jag är rätt nöjd ändå. Det sitter inte helt fast och det flyter inte så lätt att jag inte hinner reflektera något alls. Men jag förstår inte varför jag är så förtjust i att prokrastinera? Skjuta upp jättelätta, bagatellartade saker på morgondagen. Borde gå en kurs i självdisciplin eller tatuera "just do it!" i pannan.

Komigen September!

Jag måste säga att jag älskar hösten. Fast jag fortfarande är snuvig och seg. Jag älskar de kalla vindarna och den söta doften av övermogna äpplen. Jag älskar lugnet och hur dagarna sakta sakta förändras. Jag älskar att det passar sig att dricka te och äta varma soppor och ugnsgratänger. Det är fint! Jag har speciell tilltro till den här hösten. Mycket bra händer och kommer att hända. Känns oförskämt bra faktiskt! Trots snuverier.

Havsdikt

Tänkte bara dela med mig av en liten dikt jag hittade på i en utav mina anteckningsböcker. Den är skriven förra sommaren, på Gotland, och det är någonting jag gillar med den.

snäckskal
Tänker du på havet nu?
sand.vindar
oändlig ensamhet

Jag borde inte tycka om det
men känslan är för stor
ogripbar
Och så fort jag sluter ögonen
så finns det där

Om du följde med mig dit
om du såg det själv
vågorna. otröttliga
Den skarpa horisontlinjen

som om det verkligen fanns ett slut

time to write

Roiboste och Leonard Cohen på vinyl. Trött och seg i huvudet. Det har varit en ansträngande vecka. Snart ska jag ta itu med min psykologiläxa som ska in i morgon (att jag aldrig lär mig...) Har varit på min första träff på skrivarkursen. Fast jag var skapligt förkyld och lite seg så var det helt underbart. Så himla bra och duktiga människor. Blev så inspirerad och vill bara skriva skriva skriva nu! Och läsa! Det var längesen jag hade buntar med papper bredvid sängen med små blyertsanteckningar i marginalerna.