2009

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska summera 2009. Det var liksom bara som det var. Bra saker hände, dåliga saker hände. Allt hände!

Början av året präglades mest av sömnlöshet och till slut gick jag till doktorn. Fick medicin. Fick reda på att jag var skyldig försäkringskassan en massa pengar. Oroade mig. Våren kom med en massa i skolan. Jag hade skrivkramp. En antologi och en resa till Estland gjordes. I maj sa jag hej då till skrivarlinjen och flyttade till Stenkumla. Sommaren överlevde jag tack vare skatteåterbäringen. Jag letade jobb och väntade på posten. Cyklade överallt. På hösten började jag bland annat plugga filosofi på komvux. Fick kanske världens bästa lärare. Fikade och pratade en massa med min enda skrivarvän på ön. Sömnlösheten återvände. Jag oroade mig en smula för framtiden. Planer gjordes. Jag flyttade från ön och är nu på tillfälligt mellanlandning i Hemstan.

Det känns som om det är jättemycket som har hänt, fast det kanske inte verkar så på de få meningarna ovanför. Men jag har verkligen lärt mig saker, förändrats. Och jag har liksom försökt flyta med i allt som hänt. Varit lite mer positiv…tror jag...

2009 var varken särskilt bra eller dåligt. Det bara var, fast inte på ett negativt sätt. Men jag tror faktiskt 2010 kommer bli skitbra, på alla sätt och vis!

The only way is up!

Jag brukar (faktiskt helt omedvetet) se till att avsluta/påbörja varje år med något halvdåligt, så att det bara kan gå uppåt sen. Förra året klippte jag en katastroffrisyr, året före det var jag nydumpad plus att någon hade sönder mina glasögon på nyårsfesten. I år har jag precis flyttat hem till pappa, det brukar inte direkt anses som något tecken på framgång, min dator är virusangripen, mitt kameraobjektiv är paj och jag har ingen idé alls om vad som egentligen händer härnäst. Så uppåt var det ja...

Back to basic

Då var man alltså tillbaka.
Den mesta stressen från de senaste veckorna har runnit av, kvar är bara en tung tung trötthet.
Allt känns en smula overkligt. Som om ön och min tid där bara varit en dröm.
Men det kan det ju inte vara? Allt jag lärt mig, alla jag träffat. Allt finns därinne. Och nu är jag på väg vidare. Man måste alltid vidare.
Men just nu ska jag bara vila ett litet tag innan jag rusar vidare...

mitt nya tillhåll

mitt nya neighbourhood

Men mest av allt kommer jag att sakna...

...Alida..

...min fina poesivän, vapendragare och shoulder to cry on.

Alidas 3 favoritämnen att prata om:
sex
pojkar, killar, män, det motsatta könet
filmen "waiting..."

gonna miss you babe

Saker att sakna

Morgonrutinen med promenaden från busstationen till skolan, medhavd frukost och förberedelser inför dagens lektioner i lugn och ro

Stenkumlas skogsstigar

De braiga second hand-affärerna

Ringmuren i solsken

Koltrastarna utanför mitt fönster

Kjell

Alla mysiga fik

Lunket

Ofrånkomligheten

...

Julkänslan

Ingen speciell julkänsla har infunnit sig, men det är mysigt ändå.
Idag föll det äntligen lite snö, magen blev full med lyckokänslor.
Man kan även titta/lyssna på Joel Alme som sjunger världens finaste julsång.
Dricka glögg och tända ljus. Lite kravlöst sådär... det är då det blir som bäst.

Hetsen

Vem behöver sömn när man kan hetsa tills man stupar? Det funkar det med... Allt kan funka, även allt dåligt. Man måste ha ångest och tråkighet för att utvecklas, i alla fall om man får tro Heidegger. Men det känns bra, jag har kommit in i ett ganska bra hets-flyt. Flyt-hets. Betar av mina punkter med ömsom häftig ambition och kickar, ömsom grav frustration och ångest. Inte mycket att göra åt. Finns ingen anledning att stanna upp. Jag inbillar mig (hoppas) att behovet inte är det där dåliga. Den där duktighetsgrejen. Det är inte så mycket betygen som lockar som att bara få ett bra avslut. Lite jävla nöjdhet, kan jag få ha det utan att det måste bli en mätbar prestation? Det kan väl bara få vara...

I lost my head when I found my heart

Så fort jag hör Jack Peñate får jag lust att omedelbart sätta på mig min finaste klänning och ta första bästa flyg till London och aldrig komma tillbaka.

kattmusik

Har slängt ihop en liten Spotify-playlist med katttema.
Tipsa gärna om andra bra kattlåtar/kattband (Pussycat Dolls undanbedes TACK)
Nu tänker jag slå på Lost in Translation och drömma mig bort.
Känns inte som att det kommer bli någon sömn än på ett par timmar...

Hello Mitten

helgen lyckades jag sticka färdigt min allra första vante. Kände att jag ville ge mig på något mer avancerat än halsdukar. Den blev absolut inte perfekt, långt ifrån. Men den liknar fortfarande en vante mer än någonting annat. Och det var ju lite det som var meningen... Sticka är jättebra att göra när man har 1 miljon andra saker att göra men som man inte orkar ta tag i, men ändå inte vill låta apatin helt ta övertaget. Bara en högervante som fattas nu innan jag har både mössa, halsduk och vantar i senapsgult. Hejja hejja!

The Postal Service

Det är en riktigt mörk sommarnatt. Du sitter i baksätet på en bil mellan två andra människor. De luktar svagt av öl och gräs. Mörkret utanför är hög och klar. Gatljus som svischar förbi. Tystnaden förutom musiken. Stillheten där inne. Närheten. Tröttheten och du lutar huvudet mot din väns axel och känslan i bröstet blir så stor att du nästan tror att du ska gå sönder. Men det gör du inte.

Home sweet home

Kom precis innanför dörren efter en vecka i hemstan. Saker som har planerats, fixats.
Flytt om cirka två veckor. Dit. "Hem".
Mellanlandar i brist på någon annanstans att ta vägen.

Fyllde mina dagar hemma med massa Jane Austen, te och en oförklarlig syrebrist. Som att luften inte innehöll något min kropp ville ha.
Har känt mig mycket svag när jag hade behövt känna det motsatta.
Självförvållade minnesförluster, fall; läxor jag tycker att jag borde ha lärt mig vid det här laget...

Men får försöka kämpa på nu de här två veckorna. Plugga plugga! Och äta upp alla mina konserver så att jag slipper ta med dem.
Sälja min soffa. Slänga en massa skit. Osv osv...
Och jag har fått låna pappas pick-up-truck så att jag ska kunna fixa allt det där.
Så.Najs.Med.Bil!