Att ha varit hundledig ett par veckor har varit konstigt. Lite skönt, ja det ska erkännas också, för jag har kunnat fokusera mer på skolan och det har jag behövt. Men sen på kvällarna när man krupit ner i sängen, då har det känts så väldigt tomt att inte ha någon att plocka upp och ligga och klappa lite på innan man somnar. Jag har också ställts mot en del av de känslor som gjorde att jag skaffade hund. Självfixeringen bland annat. Den plågsamma självfixeringen! Att få vara lite ledig och kunna fokusera på något extra viktigt någon vecka är som sagt skönt, men den där gamla tråkkänslan har börjat smyga sig på lite de senaste dagarna. Och jag har kommit fram till att jag nog är en bättre människa med hund än utan, och det gör mig så glad! För även om hund och folkhögskola inte är det absolut optimala, och de senaste två månaderna har varit lite sisådär roliga ur hundägarsynpunkt, så känns det bra att få en sån bekräftelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar