Vintern är en trygghet. Man vet vad som förväntas av en. Varma strumpor, varma skor. Betraktandet som inte skär in i ögonhålorna, vandrar vidare.
Jag räds våren, sommaren. Hur jag blir någon annan, eller är det bara avsaknaden av snö?
Jag ser flyttlass fyllas och tömmas. Grannarna ovanför bär ner sin soffa, jag pressar mig själv mot väggen. Varför väntade jag bara inte?
Valpens blick förändras. Frågande. Tvivlande? Han sover mer nu. Som en häftklammer stilla stilla på det kala golvet. Han växer. Tappar tänder. Upptäcker saker som inte finns.
Förändras.
Jag drömmer om dig igen, men minns mindre. Din missfärgade tand? Hur du plockade upp disken ur diskmaskinen? Ditt sätt att skratta som om jag inte fanns? Det var nog en dröm alltihopa, det är den slutsats jag kommit fram till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar