kvällen

Sommarnattsluften är ljummen och små folksamlingar rör sig ute på gatorna. Förfester i vardagsrum och balkonger. Lever nästan. När den otvugna luften färdas i min kropp och snart når lungorna kan jag inte låta bli att tänka på London. Det dunkar, pulserar vagt. Ögonlock. Kanske att tårar gråtna över helt fel saker även kan läka även där det behövs? Jag står stilla men färdas snabbt över alla tider. Alla leenden och förhoppningar, alla sår och revor. Vinglas, sommarstugor, gamla filmer på TV. Kroppar mot min och jag kan inte sluta andas. Slutar aldrig. Insvept. Inlindad. Musiken dov och rummet simmar stilla i rosa ljus. Jag är här. Långt borta, men jag känner det.