Egentligen borde det inte vara så svårt; våren. Men hösten och vinterns takt-lös-het sitter fortfarande kvar. Kroppen är stel på mornarna. Aldrig varit stel på det sättet förut. Det gör mig lite rädd, om jag hade känt efter det vill säga. Jag vill inte behöva göra det, jag vill kunna fatta ändå. När enough is enough och ingenting annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar