Blå

Mitt rum är blått
Jag har blåa tapeter
Jag har en blå byrå, där står TV:n
Den tjeckiska målvaktens kläder är blå
Jag har en blårandig klänning
Täcket jag ligger under har små blåa blommor på sig

Det är Tisdag
Jag är ensam

Snart somnar jag

poesi

jag vill skriva poesi...

...men jag minns inte hur man gör.

Pyrt

Det är lite hopp, lite oro, lite dagdrömmar och framtidsplanering. Ahh! Jag försöker flyta med. På nå vis känns det som det som ska hända kommer att hända och det är ingen mening att grubbla över det mer än så. Men det ligger och pyr. Förhoppningarna och oron.

Jag fick ett brev idag som gjorde mig glad. Brevet innebär en smålandsresa nästa helg, och kanske på sikt något annat spännande. Men jag ska inte grubbla på det mer än så just nu så. Men om jag får som jag vill så innebär det att jag kommer behöva leva väldigt knapert i sommar. Plugga och jobba på som tusan och hålla i pengarna. Låter ju jätteroligt! Men, man kan ju inte ha roligt jämt...

Tisdag i mars

Jag svävar över punkten, får inget fotfäste
Sveper med blicken över det som kallas nuet,
lägger ingen vikt vid det
Det är

I framtiden: Skrivbord, te, färg, sömn, skogspromenader
Precis som nu skulle man kunna tycka, men med en viktig förskjutning
Det jag väljer att vila (stödja?) mig mot

I duschen tvättas inget av. Väter bara kropp och hår
Allt stannar kvar
Ett skydd mot våren och sommaren,
Ljuset

I början av mars...

Vintern är en trygghet. Man vet vad som förväntas av en. Varma strumpor, varma skor. Betraktandet som inte skär in i ögonhålorna, vandrar vidare.

Jag räds våren, sommaren. Hur jag blir någon annan, eller är det bara avsaknaden av snö?

Jag ser flyttlass fyllas och tömmas. Grannarna ovanför bär ner sin soffa, jag pressar mig själv mot väggen. Varför väntade jag bara inte?

Valpens blick förändras. Frågande. Tvivlande? Han sover mer nu. Som en häftklammer stilla stilla på det kala golvet. Han växer. Tappar tänder. Upptäcker saker som inte finns.
Förändras.

Jag drömmer om dig igen, men minns mindre. Din missfärgade tand? Hur du plockade upp disken ur diskmaskinen? Ditt sätt att skratta som om jag inte fanns? Det var nog en dröm alltihopa, det är den slutsats jag kommit fram till.

Sommar 09

Alla Helgons Dag

I Gotlands skrivarlinjes antologi "På Tapeten" finns det en liten dikt som heter Alla Helgons Dag, och det är faktiskt jag som har skrivit den. Tänkte att den kunde passa ganska bra idag.

Alla Helgons Dag


Du gillar saker som drivs av små små kugghjul
Saker som lyser,
snurrar,
avger energi
Drivs framåt av någon sorts kraft
Saker som funkar


Jag, 
en sörjande
något dött
nödvändigtvis inte en död
men
något dött


Bland löv och regn och döda
Batteridrivna stearinljus
Batteridriven sorg


Saker som funkar behöver inte lagas
Jag är inte trasig men du kan inte laga mig


Här finns inga kugghjul
Här finns inget batteri
Här finns bara vener, kapillärer
Bara blod och hjärtslag

Havsdikt

Tänkte bara dela med mig av en liten dikt jag hittade på i en utav mina anteckningsböcker. Den är skriven förra sommaren, på Gotland, och det är någonting jag gillar med den.

snäckskal
Tänker du på havet nu?
sand.vindar
oändlig ensamhet

Jag borde inte tycka om det
men känslan är för stor
ogripbar
Och så fort jag sluter ögonen
så finns det där

Om du följde med mig dit
om du såg det själv
vågorna. otröttliga
Den skarpa horisontlinjen

som om det verkligen fanns ett slut

kvällen

Sommarnattsluften är ljummen och små folksamlingar rör sig ute på gatorna. Förfester i vardagsrum och balkonger. Lever nästan. När den otvugna luften färdas i min kropp och snart når lungorna kan jag inte låta bli att tänka på London. Det dunkar, pulserar vagt. Ögonlock. Kanske att tårar gråtna över helt fel saker även kan läka även där det behövs? Jag står stilla men färdas snabbt över alla tider. Alla leenden och förhoppningar, alla sår och revor. Vinglas, sommarstugor, gamla filmer på TV. Kroppar mot min och jag kan inte sluta andas. Slutar aldrig. Insvept. Inlindad. Musiken dov och rummet simmar stilla i rosa ljus. Jag är här. Långt borta, men jag känner det.

Leonard, o Leonard

Nu är det 4:e gången jag lånar om den här diktsamlingen från biblioteket. Jag står liksom inte ut med tanken att behöva skiljas från den. Att inte kunna plocka upp den när som helst man vill och läsa en utav alla underbara dikter. Här är en utav dem:

Anledningen till att jag skriver

Anledningen till att jag skriver
är att jag vill skapa någonting
som är lika vackert som du

När jag är hos dig
vill jag vara den hjälte
jag ville vara
när jag var sju
en fulländad man
som dödar

Skåp

Det känns bra. Bra dag. Jobbat, ätit, ringt, gått; ja ja, men ändå bra! Skriver ansökan och känner skrivlust, och ja, det kanske är liiiite bra. Jag kanske är lite bra ändå. Har varit och tittat på lägenhet. Så fin! "Här skulle jag kunna bo", tänkte jag. Får hoppas att det blir så. Utrymme, Ljus, Stora skåp! Apropå skåp. Eftersom jag känner mig så poetisk idag så en dikt av Lina Ekdahl. Om skåp.

Precis så här vill kvinnan ha sitt kök

Skåp
Många bra och rymliga skåp
Djupa skåp
Skåp

Ljus
Många stora och rena fönster
Öppna fönster

Skåp

På pallen en man
Med stora öron
ett tålamod av järn
och en mun som går
små lådor
för gummiband
kapsyler
och eterneller

Skåp

Och berättar vad han varit med om
vad han tänker på

Vad han småpratar den mannen!

Skåp

Och utrymme
ett stort kök

Det är nästan det allra viktigaste
Utrymmet

att mannen
precis

och ett skåp

En liten dikt om våren

Det är April och snön dansar utanför fönstret. Det får mig att tänka på en fin liten dikt av min fina vän Alida (hoppas det är ok att jag lägger upp den här darl ;) Säg till annars). För nästan exakt ett år sedan satt jag på ön med skrivarlinjens nytryckta antologi i handen. Och jag var nog så nära den där flyktiga känslan lycka som man kan komma.

En liten dikt om våren

Våren smeker din rygg
Lite kallt
men du vet att det är den
I klänning, bara ben och kängor
Kliver den fram
Och doftar mylla och blöta blad
solsken och torrt damm
Den blåser dig mjukt i nacken
Du blundar och ler
vänder ansiktet uppåt
Och ber att den ska flytta in
Inte än
viskar den
Men du hör inte

dikt

Idag är det världspoesidagen. Har knappast varit den mest poetiska av dagar, men en liten dikt kan jag kanske bjuda på ändå.