Sommar 09

Påminnelse från Ön

I veckan fick jag ett brev från Slite. De ville att jag skulle komma på en undersökning hos dem. De har inte tydligen inte insett att jag har flyttat och att jag sen nästan ett år tillbaka inte är folkbokförd på Gotland.

Det händer med jämna mellanrum att jag får eftersända brev ifrån Ön. Som små försynta påminnelser om att den fortfarande finns kvar, och att jag inte får glömma bort den. Men varför skulle jag vilja glömma?

Jag tänker mig att ön just nu är täckt med vit tung snö och tvingar befolkningen att köra sakta sakta på vägarna. Hur Visbys gator och gränder är pyntade och hur havet ligger stilla stilla.

Jag kommer inte glömma, och jag kommer komma tillbaka.

Alla Helgons Dag

I Gotlands skrivarlinjes antologi "På Tapeten" finns det en liten dikt som heter Alla Helgons Dag, och det är faktiskt jag som har skrivit den. Tänkte att den kunde passa ganska bra idag.

Alla Helgons Dag


Du gillar saker som drivs av små små kugghjul
Saker som lyser,
snurrar,
avger energi
Drivs framåt av någon sorts kraft
Saker som funkar


Jag, 
en sörjande
något dött
nödvändigtvis inte en död
men
något dött


Bland löv och regn och döda
Batteridrivna stearinljus
Batteridriven sorg


Saker som funkar behöver inte lagas
Jag är inte trasig men du kan inte laga mig


Här finns inga kugghjul
Här finns inget batteri
Här finns bara vener, kapillärer
Bara blod och hjärtslag

Havsdikt

Tänkte bara dela med mig av en liten dikt jag hittade på i en utav mina anteckningsböcker. Den är skriven förra sommaren, på Gotland, och det är någonting jag gillar med den.

snäckskal
Tänker du på havet nu?
sand.vindar
oändlig ensamhet

Jag borde inte tycka om det
men känslan är för stor
ogripbar
Och så fort jag sluter ögonen
så finns det där

Om du följde med mig dit
om du såg det själv
vågorna. otröttliga
Den skarpa horisontlinjen

som om det verkligen fanns ett slut

En liten dikt om våren

Det är April och snön dansar utanför fönstret. Det får mig att tänka på en fin liten dikt av min fina vän Alida (hoppas det är ok att jag lägger upp den här darl ;) Säg till annars). För nästan exakt ett år sedan satt jag på ön med skrivarlinjens nytryckta antologi i handen. Och jag var nog så nära den där flyktiga känslan lycka som man kan komma.

En liten dikt om våren

Våren smeker din rygg
Lite kallt
men du vet att det är den
I klänning, bara ben och kängor
Kliver den fram
Och doftar mylla och blöta blad
solsken och torrt damm
Den blåser dig mjukt i nacken
Du blundar och ler
vänder ansiktet uppåt
Och ber att den ska flytta in
Inte än
viskar den
Men du hör inte

Aprilminnen

Jag minns April förra året:

Back to basic

Då var man alltså tillbaka.
Den mesta stressen från de senaste veckorna har runnit av, kvar är bara en tung tung trötthet.
Allt känns en smula overkligt. Som om ön och min tid där bara varit en dröm.
Men det kan det ju inte vara? Allt jag lärt mig, alla jag träffat. Allt finns därinne. Och nu är jag på väg vidare. Man måste alltid vidare.
Men just nu ska jag bara vila ett litet tag innan jag rusar vidare...

mitt nya tillhåll

mitt nya neighbourhood

Saker att sakna

Morgonrutinen med promenaden från busstationen till skolan, medhavd frukost och förberedelser inför dagens lektioner i lugn och ro

Stenkumlas skogsstigar

De braiga second hand-affärerna

Ringmuren i solsken

Koltrastarna utanför mitt fönster

Kjell

Alla mysiga fik

Lunket

Ofrånkomligheten

...

November Spawned a Monster

November är kallt och skoningslöst, sveper in mig i längtan efter något annat. Jag måste vidare...