Suprise suprise!

Och jag som trodde den här dagen skulle bli sämst. Man skulle lätt kunna tro det med tanke på föregående inlägg. Men: krassligheten blåste bort huxflux. Tog en kopp tranbärste och tillät mig känna mig riktigt ynklig i sängen i sisådär 30 min, sen kändes allt bättre. Lyckades skriva 3 A4 på historiauppgiften som jag som vanligt skjutit upp in i det sista. Kändes mycket bra och självklart inte alls lika jobbigt och misär som jag föreställt mig. Sen trallade jag iväg till residentstaden för en psykologilektion. Perception på schemat. Jaja. Sen träffade jag min lilla sweetheart Alida som jag inte träffat sen valborg (som fotona är ifrån) för en fika/lunch och snart snart ska hon komma hit till mig och vi ska äta dinkelscones och prata om allt allt allt. Så det blev ju en bra dag ändå. Och en bra bra kväll!

krasslig

Hösten har kommit och eftersom jag inte har haft vett att klä på mig ordentligt så känner jag mig rätt krasslig. Ont i huvudet och illamående och frossa och tung tung kropp. Vill bara dra täcket över huvudet. Och jag som skulle träffa fina Alida idag som är på fastlandsbesök. SUCK! Hoppas jag kryar på mig snabbt, det händer så mycket den här veckan som jag vill vara frisk för.

Lång-luggen

Måste gå och klippa mig snart. Men det är så dyyyyrt. Min favoritfrisör har höjt priset och jag som har slösat så mycket pengar den här sommaren (har ingen aning på vad, men borta är dem!) och måste försöka hålla lite i slantarna ett tag. Det är bara det, att går jag och klipper mig hos henne så vet jag att jag blir nöjd. Istället för att gå någonstans billigare eller klippa sig själv och sen bli sjukt besviken. Så det kanske är värt ändå...

skolstart och annat

Har alltså börjat skolan igen. Känns helt okej. Visst, vågor av prestationsångest kommer över mig när någon lärare säger: "diagnostiskt prov" eller: "Jaaa, den här kursen är ju ganska hård", men efter ett par sekunder bara kan jag återfå fattning och bara göra det. Bara inte tänka och flyta med. Det blir inte skit och jordens undergång om det skulle gå lite dåligt! Har ett ganska shysst schema också. 3 dagar i skolan. Jag har införskaffat mig ett pendlarkort och börjat på en stickning, så tågåkandet ska nog gå bra. Har även fått besked om att skrivarkursen jag anmält mig till blir av och första träffen är om 2 veckor. Ska bli mycket kul. Känns bra att ha mycket på G. Även hundprojektet går framåt. Just nu håller jag dessutom på att detoxa, lite mer seriösare än förra gången i vintras. Är inne på min 7:e dag och det känns jättebra. Ska försöka keepa upp det här nu, och nästa vecka ska jag förnya mitt gymkort.

Arvika 2010 #3

Så, då var bilderna från Arvika framkallade. Enjoy:

Härliga Hälsingland

Har haft ett par sköna dagar i Hälsingland. Bad och second hand-fynd, jazzande och fikande. Allsång till Björn Skifs och Håkan Hellström i en varm varm Saab. Dofter av tvätt och ingefärste. En utflykt till Hudik och ett försök till "Sagan om ringen"-maraton. Bra avslut på det här sommarlovet!

Rullning

Det rullar på. På måndag börjar jag i skolan, efter en massa telefonsamtal och uppenbarligen nödvändigt krångel. Äter pasta och bakar muffins. Jobbar. Jo det rullar på som sagt. Lite sömnbrist. Väl sovande drömmer jag om hundvalpar och Sawyer. En ganska bra fingervisning om vad jag lägger min tankeenergi på. Börjar om på ett tv-spel jag inte haft tid att klara ut. Imorgon åker jag till Bollan för att flumma runt med HB de sista sommarlovsdagarna. Bra rullning helt enkelt.

Livshetsen m.m

Det är så mycket som borde hinnas med, så mycket som jag skulle vilja va. Och det är så svårt att känna att det är okej. Men när ska jag få se New York? Tokyo, Paris, Wellington? Eller bara Umeå? Och när ska prestationsångesten släppa? Och all avundsjuka och melankoli? Antagligen aldrig. Egentligen är det ju liksom okej ändå. Man kan komma runt det. Bara vara. Med allt halvdåligt och osnyggt. Och egentligen gillar jag det. Att jag är jag. Att jag bara är jag och inget annat. Jag vet att det är okej, men ibland så glömmer jag. För det drar utåt och isär. Av allt som jag vill. Allt som skulle kunna vara. Men: I höst ska jag börja lära mig franska. Jag ska skriva en massa på mitt pågående projekt. Kanske ställer jag upp mitt staffli och börjar måla igen. Kanske flyttar det hit en liten hundvalp som jag kan slösa kärlek på. Och kanske så småningom får jag se alla platser som jag skulle vilja se.

kvällen

Sommarnattsluften är ljummen och små folksamlingar rör sig ute på gatorna. Förfester i vardagsrum och balkonger. Lever nästan. När den otvugna luften färdas i min kropp och snart når lungorna kan jag inte låta bli att tänka på London. Det dunkar, pulserar vagt. Ögonlock. Kanske att tårar gråtna över helt fel saker även kan läka även där det behövs? Jag står stilla men färdas snabbt över alla tider. Alla leenden och förhoppningar, alla sår och revor. Vinglas, sommarstugor, gamla filmer på TV. Kroppar mot min och jag kan inte sluta andas. Slutar aldrig. Insvept. Inlindad. Musiken dov och rummet simmar stilla i rosa ljus. Jag är här. Långt borta, men jag känner det.

101

Det förra inlägget var tydligen det 100:e. Hejåhå liksom! Om cirkus en timme så sitter jag i en svettig bil ner till Skåne där det blir lite semester ett par dagar. Häng med moster, keramiks-shopping och besök hos hunduppfödare står på schemat. Har spelat in två blandband till bilresan; Låtar min mamma inte visste att hon gillade och Andra bra låtar och bakat en laddning chokladmuffins. Ses i Skåne!