Hej hej flyttkaos!

Välkommen flyttkaos, det är bara att bre ut sig och känna sig som hemma... Jag kan sätta mig här handfallen i ett hörn ja å bara börja ångra mig lite smått...

Sometimes I wish I lived in the 60´s...

Det här är vad jag gör istället för att plugga:

Fuldans

Fuldans

komihåglapp:

Every day is NOT a birthdayparty!

Crybaby #1!

spoiler alert!!!!!!!!
Såg nyss säsongsavslutningen av Grey's Anatomy och omfg vad jag grinade. Konstant! Till och med mer än förra säsongsavslutningen när George gick och dog (och då grinade jag ändå typ ihjäl mig). Aaah! Slutade ändå förhållandevis lyckligt. Derek klarade sig (trodde faktiskt nästan inte det ett tag där!) Men nu sitter jag här med världens gråthuvudvärk och en skavande vetskap om att jag kommer få klara mig utan grey's hela lååånga sommaren...

Angående kakan

Man kan inte både ha kakan och äta den. Välkänt ordspråk. Mycket logiskt. Rent bokstavligt, reellt, skulle jag välja att äta kakan, alltså den faktiska kakan. Detta händer oftast i verkligheten. (Jag äter dessutom ofta kakan för att INTE ha den, men det är en annan historia). Men det verkar vara en helt annan femma när det kommer till den bildliga tolkningen. Då sparar jag hellre kakan. Fantasikakan alltså (som nu nödvändigtvis inte behöver vara en kaka). Jag är rädd för att alla förhoppningar angående kakan inte kommer infrias om jag skulle äta den. Man vet vad man har när man faktiskt har kakan, men det kan vara en helt annan sak att äta den. Den kanske är jätteäcklig! Fast den skulle verkligen kunna vara jättegod också. Alltså sådär värt god! Att det var värt att äta den, en njutning överlägsen själva fantasin om kakan. Men det vet man ju som sagt inte. Det är ju där själva problematiken ligger. Och vilken problematik sen!