The world is not a safe place

Det är svårt att förstå när såna hemskheter händer som de i Norge igår. Det gör så ont att tänka på alla de drabbade och den sorg och skräck de måste känt och som kommer finnas där varje dag, varje minut, i resten av deras liv. Mina tankar finns med dem och det är inte utan att jag själv också känner mig lite otryggare här, på min annars så skyddade plats i tillvaron.

Mera vanliga vardagliga problem och andra lite mer samhällsomfattande.

Efter att det första illamåendet och magontet som gårdagens valresultat innebar lagt sig, känns det nu bättre. Kanske kan det till och med vändas till något positivt? Massor av människor reagerar nu när vi fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen och kanske fler fattar att man faktiskt måste engagera sig och ta ställning. Vi i superlagoma Sverige kan behöva nått att kämpa för. Lite action och engagemang tametusan! Sen är jag inte superpepp på fortsatt blått styre, men det är väl tydligen bara att stå ut och fortsätta så gott man kan. Känns dock bra att MP fick så pass mycket röster, även om fler borde rösta grönt. Hejja hejja!

Har fortfarande inte hittat vardagsrytmen. Funderar på att skriva ett sånt där jätteoskönt ospontant schema som jag måste följa, till att börja med. Så att jag får något gjort istället för att spela tv-spel och titta på bilder av jättesöta hundvalpar hela dagarna, vilket i och för sig känns givande och kul, men inte särskilt produktivt. Så så får det nog bli!

Annars är jag lite mer förväntansfull än vanligt these days. Kanske kanske att hundplanerna kommer ta ett stort hopp framåt snart snart. Jag hoppas!