Söndagsangst

Beslutsångest verkar vara the name of the game just nu. Hurvida jag blir kvar här på Grimman eller inte. Jag försöker skriva listor, gå på magkänslan, tänka mig ur det. Men jag vet tammefan inte hur det blir alltså...

Ett tungt beslut

Det krockar! Det hinns inte med allt! Om jag är några timmar extra i verkstaden så går det obönhörligen ut över Lillplutt. Det gnager och värker. Jag VILL hänga med min hund och ge honom den aktivering han behöver och jag VILL ta vara på tiden och vara i verkstäderna så mycket som möjligt. Jag VILL dessutom ha tid för träning i gymmet och att vara social. Men det går inte att göra allt det där så det blir tillfredsställande. Det blir allt lite halvdant istället. Jag försöker strukturera, planera, men det ligger inte riktigt för mig. Jag har ständigt dåligt samvete, vad jag än gör. Det känns inte hållbart... inte som det är nu.

Imorgon kommer mamma och hämtar Lillplutt, jag ska på klassresa till Danmark i tre dagar och planen var att han skulle bo på pensionat, men det sket sig. Vi har bestämt att han får bli kvar där tills jag åker hem på höstlov, lite på prov.
Om det kanske skulle funka.
Att han bor där.
Tills läsåret är slut.

Det känns väldigt tråkigt, trist, att det inte går att kombinera två saker man älskar. Men huvudsaken är trots allt att min lilla plutt har det bra och får den omtanke och tid han förtjänar.

Life is a bubble

Det är fullt upp här. Jobbar, pluggar, äter, sover. Inte så mycket mer än det just nu. Så det blir inte så mycket kvalitetstid med lillplutt. Antingen får han följa med till jobbet och ligga och ha skittråkigt i buren, eller så får han hänga med stor- och lillmatte. Så det går egentligen ingen nöd på honom. Då är det kanske värre med mig. Fast jag har skrivit ett litet veckoschema så att jag hinner med allt och 8 timmars arbete om dygnet är faktiskt skillnad mot säg 12-14 timmar som det lätt kan bli. Visst blir man klar tidigare, men det krävs längre återhämtning innan man orkar göra något annat sen. Så det känns ganska bra. Blir antagligen jobb nästa vecka också. Behöver verkligen pengar nu när det strular med CSN. Dessutom så strulade det till sig (såklart!) med de kurserna som jag skulle ha börjat läsa den här veckan, men inte är det någon som har informerat mig om det, nej nej! Så som det ser ut nu kommer det inte bli studenten i juni. Förhoppningsvis så lyckas det lösa sig någorlunda så jag slipper skjuta upp den mer än 1 månad. Det här med olika instanser som man måste ringa och tjafsa med, och alla papper som ska skrivas i rätt och skickas till rätt ställe. SUCK! Men man får väl skylla sig själv när man inte bara "kunde vara som alla andra" som gick ut gymnasiet när de var 19...

No picknick

Finns inget roligt att berätta om. Det fortgår i samma spår. Sjukdom, trötthet, irritation, tråk, otur osv. Dålighet. Så jag lägger upp en bild från i somras istället. Då var jag uppenbarligen glad...

Lennart säger

När Lennart säger: "Det här kommer bli tufft" går en rysning av obehag genom mig.
Tufft? Svårt?
Fan också!

svordom-svordom-dator-svordom

Datorn säger "Nejnejnej, vill inte vara med!", helt plötsligt och oförberett. Ilska, ledsenhet och panik. Hemtentan som ska in om 12 dagar ligger ju där. Jag vill och framför allt KAN inte göra om hela den. Plus allt allt annat. Bara att den går sönder igen för miljonte gången gör att jag vill skrikstampslåsönder hela världen. Måste gå att fixa på något litet sätt? Hoppas hoppas...
Lillasyster lånar som tur ut sin dator till mig under helgen så att jag överlever de 10 000 utskicken som ska göras. Ett antal miniserier har lånats ut av mor. Annars försöker jag peppa upp mig med januari-playlisten och choklad.