Agility

Jag har ju sen jag skaffade hund sakta men säkert blivit en tvättäkta hundnörd och som sådan så måste man ju åtminstone pröva på ALLA hundsporter. Nu har vi så smått gett oss i kast med agility. Jag tog med mig Linda och Puppi till en liten introduktionskurs på två tillfällen. Förra gången var det kallt och regnigt men idag var det förvisso ännu kallare, men med torr luft och strålande sol. Det har varit så kul och man märker att även hundarna tycker det. Lite knepigt är det att träna löst men jag försöker vara snabb att sätta på långlinan emellanåt när jag känner att han börjar banga ur. Idag tog Mr K en liten avstickare in i skogen, men över lag så har han skött sig helt godkänt. Lite surerier är det när jag envisas med att sätta på sele och långlina. Men då får han sitta bredvid och tjura en stund så prövar man igen senare. Jo, lite speciellt blir det att träna en shiba...Balanshindren är favoriten! Då har man ju så bra utsikt och får ypperligt tillfälle att se ner på alla oss andra på marken. Ja, skratta får man ju göra i alla fall. Här är lite kort från idag. Förutom Kumo och Puppi så var 2 hundar med: dansk-svenska gårdshunden Grimm och en söt liten lapphundsflicka som jag tyvärr tappat namnet på. En långhårig Amerikansk Akita vid namn Trassel var även med på ett litet hörn.

septemberspår #2

En annan spårdag i skogen i slutet av september:

Septemberspår

Några bilder från ett viltspår i slutet av september:

Det går framåt med spårandet. För ett tag sen var vi en liten svacka, antagligen för att jag försökte gå för fort fram i svårigheten. Men nu har vi backat och kör ganska korta, grundläggande spår cirka 2 gånger i veckan. Så nu känns det faktiskt som om han har fått ett helt annat självförtroende i spåret, vilket vi har haft problem med förut. Det är bättre att skynda långsamt med sådana här saker. Vi siktar på anlagsprov till våren eller sommaren istället.

Freestyle!

Ja, jag har ju anmält mig, eller oss då, till en freestyletävling...nästa lördag.. Vi har tränat in programmet under de senaste fyra veckorna, men jag känner mig inte särskilt redo.. alls. Men tanken är att vi mest ska testa på om det här med att tävla är något för oss, så detta får bli en träningstävling, om vi lyckas att inte diska oss så är det bara en bonus. Ska försöka att undvika att träna så mycket den här veckan så att Mr K inte tröttnar och är på hugget när det är dags. Men på tisdag så får det bli lite genrep med musik och publik. Får se hur det går...

No more Mr hormonmonster

Kumo har fått gått allt mer lös nu, och det går jättebra. Trodde det skulle bli skitjobbigt att våga koppla lös igen, men bara jag känner att jag har någorlunda kontroll på omgivningarna så behöver jag inte hetsa upp mig. Jag har bl.a. släppt honom mitt i skogen och så fort han försvinner ur mitt synfält så byter jag riktning så att han får vara den som måste hålla koll, och inte tvärtom, och det har som sagt funkat jättebra. Märker även vid träningen hur fokuserad och arbetsvillig han är. Känns som om jag äntligen har fått min hund tillbaka.

Trickster

Eftersom Kumo har varit lite småstörig de senaste månaderna så har det varit lite si och så med vår träning. Det som funkat bäst har varit trixträningen, antagligen eftersom jag inte tar det lika hårt när han "misslyckas" med det som när vi tränar typ lydnadsmoment. Det är mer kravlöst och tja, för kul liksom. Så därför är det ju... kul! Nu känner jag visserligen att Kumo har skärpt till sig en smula och klarar att fokusera och jobba även på lydnaden, men vi behöver göra saker som bara är roliga också. Därför tänkte jag att vi ska utöka vår trixrepertoar, ett bra sätt att hålla träningsmotivationen uppe. Ett trix i veckan hade jag tänkt. Ska försöka göra en liten lista med sånt som vore kul. Det han redan kan är:

Sitta fint (favorittricket!)
Rulla runt
Snurra
Vacker tass
High-five
Skämmas
Lipa
Backa

Hmm...inte så många när man ser dem uppradade så där, men han kan ju en del annat matnyttigt också, men som jag inte vill kalla för trix. Har redan börjat klicka in att stå på bakbenen, och det fattade han efter 5 minuter, så han är inte så dum som han verkar den lilla plutthunden.

5 bilder från en Novemberlördag och inkallningsproblem

Igår tog vi en cykeltur till ett naturområde i närheten. Första gången Kumo fick springa bredvid cykeln istället för att sitta i cykelkorgen och det gick jättebra. Väl där fick han springa lös och till en början gick det bra, men sen drog han en vepa runt området. Det gick ändå ganska smärtfritt att fånga in honom. Jag ignorerade skiten ur honom, och sen när han började tröttna lite började jag fjanta runt med en pinne. Tillslut lät han sig bli infångad i utbyte mot den och vi kunde cykla hem igen.

Annars har jag fått mycket gjort den här helgen. Har kommit upp i skaplig tid och jobbat på i verkstäderna. Det är mycket som ska va klart innan jag får jullov om 4 veckor, men slow and steady wins the race!

Ett steg fram

Lillplutt har varit en riktig storskit den senaste veckan. Rymt vid ett flertal tillfällen då roomien oförberett öppnat dörren och slyngeln tagit chansen att, enligt honom, ha det lite kul. Inte lika kul för mig som med olika strategier försökt fått tag på honom. Nej, inte kul alls. Humöret har trutit och jag har inte känt mig som någon vidare hundägare om jag ska va ärlig. Men efter idag så känns det lite bättre. Vi har varit ute på åkrarna och gått och Kumo fick riktiga shibadampryck trots att långlinan var på, och han KOM PÅ INKALLNING VARENDA GÅNG! Och det såg ut som att han tyckte att det var lika kul som det brukade vara och han var så duktig! Matte blev superglad och fick nästan tårar i ögonen. Det är så jobbigt att gå runt å ständigt vara irriterad och tjatig på honom, så att få ge beröm och tycka att han var duktig var guld värt. Nu orkar jag fortsätta träna och kämpa för jag vet att min fina samarbetsvilliga och roliga kille finns där inne under alla trotsiga tonårshormoner. 

Otacksamma hundskrälle!

Idag kom Kumos halsband som jag beställt härifrån där man kan designa sitt eget hundhalsband. Det finns en massa härliga retrotyger man kan välja mellan, och massa andra olika. Min givmildhet blev dock inge vidare besvarad av lille herr superslyngel som på promenaden bara helt sonika sticker och struntar helt i att lyssna. Den här tendensen har anats de senaste tio dagarna och det är så himla tråkigt när det på sista tiden gått så himla bra med inkallning, stannande och annan kontaktträning. Efter en halvtimmes fjantande och tramsande i spöregnet lyckades jag få fatt på honom, och humöret var inte på topp om man säger så. Under sin eskapad hade han hunnit med att både gnussa sig i kobajs och kräftskal. Nu blir det långlinan på tills den här slyngelfasen är över!

Hundliv

Idag har jag haft en riktig hunddag. Jag har varit ute på landet och hälsat på mina kompisar Heidi och Linda och deras hundar. Heidi har fått hem världens sötaste Ville, en liten borderterriervalp som det var tvunget att klappas lite på innan jag flyttar. Jag och Kumo har gått vårt livs första blodspår, och det var så himla kul!!! Vi prövade även på uppletande, men det gick inte riktigt lika bra. Lär träna mer på föremålsintresset och att det ska vara kul att lämna saker till matte. Här är i alla fall lite bilder från dagen:

Klövja

Senaste hundinköpet; en klövjeväska! Den är lite lite för stor, men kommer förhoppningsvis sitta perfekt när Kumo tjockat på sig lite, han är ju inte fullvuxen än heller! Han får inte bära något i den än, men träna att ha den på sig gör vi. Idag fick han ha på sig den en bit på promenaden och han travade på utan problem och blev så mallig när han fick beröm. Det är jättebra att klövja med sin hund. Den får en ärofylld uppgift, vilket de flesta hundar tycker är kul och mår bra av. Sen så är det ju skönt att själv slippa bära på en väska med alla saker i, tex när man ska ut och spåra i skogen. En färdigväxt och tränad hund kan bära cirka en tredjedel av sin egen vikt. Här har jag beställt den från, och den finns även i grå/svart. Men jag fastnade för den här färgkombinationen, kändes lite retro och roligare.

Utställningsträning

Peppar på hundutställning i Avesta nästa lördag. Jag och Kumo utställningstränar en del emellanåt och det är faktiskt riktigt kul. Det som är roligast är att han också verkar tycka det är roligt, annars kan man ju lika gärna skita i det.

Vi springer runt lite på gräsmattan utanför och passar på när det är lite livat så att han lär sig fokusera på mig trots det. Visst känns det lite muppigt, men vad gör man inte. Jag använder mig av både klicker och godis när jag tränar för att få honom att "stååå fint". I början ville han gärna sätta sig, men nu kan han stå ett litet tag i alla fall. Helst skulle vi behöva träna med andra hundar i "ringen", men pga brist på träningskompisar så får det gå bra ändå. Tandvisning har vi kommit jättelångt med sen den där första utställningen så det ska bli intressant och se hur han beter sig med det nu. Det är ju trots allt lite skillnad på när jag pillar honom i munnen och när en domare som han inte känner gör det.

Enligt PM:et så är det 12 shibor anmälda och jag är så nyfiken på om vi får möta någon i hanvalpsklassen. Spännande spännande! Fast vi fortfarande ställer i inofficiell valpklass så blir det här vår första officiella nationella utställning och då känns det som lite mer allvar. Jag har även anmält oss till en inofficiell i Möklinta och sen vår juniordebut i Köping, båda i juli. Är sjukt sugen på en utav dagarna i Ransäter också eftersom det är en japansk domare och några av Kumos syskon ska dit, men får se hur stor min junilön blir innan jag bestämmer mig. Det blir ju några slantar om man ska kuska runt hela landet på såna här tillställningar.

Men ja. Där har ni våra utställningsplaner för sommaren.