Någonting dör lite varje gång jag plockar i och ut diskmaskinen. Varje gång jag måste fälla ner toalettsitsen. Varje gång jag öppnar kylskåpet för att stänga det på en gång igen för att det saknas något att ta ut därifrån. Kämpar med att försöka lappa ihop det igen med solpromenader, tjocka bra böcker under täcket i min säng och hemliga tankar om vackra pojkar. Jag är självklart tacksam över tak över huvudet och att jag inte behöver svälta, men det börjar definitivt bli dags att röra på sig.Även om det inte skrivs så ofta här så är jag absolut inte tom på ord. De hamnar i anteckningsböckerna. Ord om staden, verkligheten, kärleken och mörkret. Om dig å dig å dig. Jag närmar mig något, hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar